Tjena mittbena

Fick för mig att prova mittbena! ris eller ros?

En normal jobbsituation!

Mina damer och herrar, Tina Linnea Marie Karlsson har fått jobb! Hallelujah! Okej det är bara i 5 veckor men ändå! :D Jag kommer jobba som klassassistent i en femma på Bgd-skolan, vilket innebär att jag kommer hjälpa klassläraren att "ta hand om" eleverna och vara ett extra stöd typ :) Jag är oerhört lycklig!! äntligen får jag en normal jobbsituation för ett tag och äntligen får jag lite pengar! 

Det känns som att framtiden börjar ordna upp sig! Jobb i 5 veckor sedan blir det väll att återgå till vikariat, sen blir det USA och till hösten är tanken att börja folkhögskola ett år! Kommer söka till en låtskrivar linje i Kalmar och även olika kurser inom global rättvisa och afrikakunskap.. förhoppningsvis kommer jag in på nån skola i alla fall! Vore sjukt kul att spendera ett år på folkhögskola, har hört att det är väldigt roligt och givande + att jag verkligen behöver komma bort ifrån Töllsjö och Borås! 

Musik med andra!

Att fika måste vara bland det mysigaste som finns och bättre blir det när man fikar med någon man tycker väldigt mycket om. Detta säger ganska mycket om min dag, fikade nämligen med Elin och hade hur mysigt som helst! Vi begav oss till tåget och hängde i studion, lyssnade på när Boa spelade in och hade allmänt trevligt! 

Idag insåg jag hur sjukt mycket jag saknar att spela musik tillsammans med folk! Visst är det kul att sitta själv och plinka på pianot men att skapa musik tillsammans med andra måste va 10 ggr roligare! Jag kan inte annat än att sakna skolan och ensemblen nu..trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga det! haha 

Musik: Gossip - Heavy cross

Tjugoårs krisen

Jag börjar förstå hur en 40 års kris fungerar.. Jag börjar nämligen få det själv, fast då kanske det skall kallas 20 års kris i stället? Jag har verkligen insett hur fort tiden går och har gått.. månad har blivit som en vecka och en vecka som en dag, är det åldern som får mig att uppleva tiden annorlunda eller ska man kanske skylla detta på den globala uppvärmningen som allt annat? 

Det jag vill få fram är nog att jag är rädd för att bli gammal och inte ha gjort det som borde göras som ung..fast å andra sidan när blir man gammal? 30? då har jag i alla fall 10 år kvar i ungdomen... Jag kommer ihåg när vi firade år 2000, det är 10 år sedan, har inte tiden gått så sjukt snabbt och vad har jag egentligen åstadkommit på dom 10 åren..? Ärligt talat så tror jag att de flesta ungdomar i 20 års åldern är lite skrämda för att bli gamla och därför tycker jag nu att 20 års krisen borde bli officiell och behandlas på samma sätt som 40 års krisen! 

Musik: Kent - Töntarna

Han dog för familjens överlevnad

Över en miljon barn dör varje år i malaria, detta endast i Afrika. Över tre miljoner barn dör av svält..Hur många gånger har man inte läst eller hört dessa statistiker men egentligen inte lyssnat eller brytt sig? man säger något i stilen "fy va hemsk, stackars barn"...Ja stackars barn! 

Har ni någon gång vaknat mitt i natten och vart sådär törstiga att man nästan får panik? skit jobbigt eller hur.. speciellt när man måste gå upp ur den varma sköna sängen och gå hela vägen till köket för att ta ett glas vatten.. Tänk er att vakna så varje natt och få panik av törst men i stället för att gå från den mjuka sängen till köket behöva gå upp från grus golvet och gå 1 km för att få en kopp vatten, som säkert är lika smutsigt som vårat avloppsvatten. Kanske är det inte så jobbigt att gå till köket trots allt..

När jag var i Ghana bodde jag med en ghaniansk familj, varje morgon gick dottern i huset (10 år) ca.1 km för att hämta vatten ur ett vattenhål.. I början tänkte man inte så mycket på vart vattnet kom ifrån, jag menar det va ju där i hinken på morgonen när man skulle duscha. Jag bestämde mig en dag för att hänga med dottern och hämta vatten.. jag hade förväntat mig något sjöliknande där man bara gick till kanten och doppade ner hinken, så var det inte..vattenhålet var verkligen ett hål, man fick klättra ner för ett litet berg och luta sig över kanten för att fylla vattenhinkarna, det var den lätta delen..sen skulle man upp för det här lilla berget igen med hinken full med vatten balanserandes på huvudet, det va bland det jobbigaste jag har gjort.. inte bara att klättra upp för berget med vattnet utan också för att rädslan för att tappa vattnet var enorm! Vatten är svåråtkomligt och skulle jag tappa hinken kanske det inte skulle räcka till alla..vilken press! Detta gör 10 åriga Hanna varje dag tillsammans med tusentals andra barn, och det är fan inte acceptabelt! 

I skolan där jag jobbade hade barnen det ganska bra. Organisationen jag åkte med hade ordnat så att barnen fick skolmat, oftast endast ris och en bit fisk eller kyckling. Vi lärare fick också mat, och det var inte lite på tallrikarna vill jag lova, vi fick nog dubbelt så mycket som barnen och ofta orkade man inte ens äta upp.. detta märkte barnen efter ett tag och började flocka sig runt oss lärare när vi åt för att kunna ta våra rester.. Det var en hemsk syn när vi gav dom tallrikarna med lite ris i och dom nästan började bråka om riskornen, det fick mig att inte vilja äta över huvud taget och bara ge maten till barnen! Detta kanske också är något man hör ganska ofta men inte riktigt fattar, men för att få lite klarare bild, tänk er en svensk matsal där eleverna skulle gå fram till lärarna och fråga efter deras rester och sedan börja bråka om vem som har tagit mest från tallriken.. det är nästan så att man skrattar åt den bilden, det skulle ju aldrig hända! 

Häromdagen fick jag reda på att en elev på den skolan jag jobbade på hade dött av malaria, han var 10 år och hette Emmanuel Odro. Min kompis Olivia, hon jag hälsade på i tyskland, det var hennes elev. Hon berättade att han var en av de bästa i klassen, han var duktig på engelska och grym på matte.. han drömde om att bli polis och älskade att spela fotboll. Han insjuknade i malaria ca. en månad efter att jag åkt hem och dog ungefär en vecka senare..Han hade inte råd att tas till sjukhus, det skulle innebära att resten av familjen skulle bli utan mat. Detta är alltså ett val som Emmanuels föräldrar måste göra, antingen går dom till sjukhus och svälter sig själv i en vecka, eller så låter dom sin son dö för att rädda resten av familjen.. Ja, ni förstår ju hur valet gick till. När jag hörde om Emmanuel blev allt helt plötsligt så verkligt, barn dör varje dag och bara 100 kr kan rädda dom, dom 100 kr vi lägger på espresso house kaffe varje månad, eller dom hundra kronor som vi lägger på ett linne vi egentligen inte behöver..

Musik: Glen Hansard and Marketa Irglova - Falling slowly

Överste senap i köket med dolken!

Jag har kommit på att Cluedo måste vara ett av de bästa spelen som finns! Jag älskar cluedo! På nyår var det första gången på fela år som jag spelade det, och det va makalöst roligt! Igår spelade jag det igen och även fast jag inte vann denna gång så är det så himla roligt! Detta får mig att fundera... kanske är det detektiv jag ska bli när jag blir stor..fast å andra sidan finns det nog få fall som i verkligheten innebär, herrgårdar, rörtänger och överste senap och då försvinner ju lite av charmen tycker jag! 

Men i alla fall, ett spel rekommenderat till alla som orkar tänka! 

The good times, The USA

Det börjar hända grejer! Jag och Emelie håller just nu på att planera vår resa till USA. Det blir förmodligen N.Y - Miami - San Francisco - L.A - Chicago - Cincinnati , känns som det är dom viktigaste ställen att åka till. Visst skulle det va roligt att åka till fler ställen och se mer saker, men allt kan man ju inte göra på samma gång! Vi jobbar nu med att räkna ut ungefär hur mycket pengar som behövs under resan, men eftersom vi inte ska bo och äta på massa rikemansställen så blir det ganska billigt att leva i USA. Har kollat massa hostels som rekommenderats av det flesta backpacker sidor och det verkar hur billigt och bra som helst! Har även kollat inrikes flyg, bussar och liknande, man flyger ju i alla fall inte för över 1000 kr inrikes och bussen kostar i princip ingenting!

Jag kan inte beskriva känslan som infinner sig hos mig nu.. jag älskar att planera något som jag vet kommer bli så jäkla bra och jag får nästan klump i magen bara jag tänker på att jag ska spendera mer än en månad i USA med en helt underbar vän, plus att jag ska få träffa Amanda också! I'm very happy at the moment om man säger så! 

Kommer kanske (håller tummarna) få ett 6 veckors heltids vikariat på fritids också, vilket betyder mer pengar till USA, vilket gör mig till en väldigt glad tjej! Jag hoppas hoppas hoppas!!

en främling med blodsband..

En tår föll för morgondagen.. jag vill inte bli sårad igen och jag struntar i att blod är tjockare än vatten... 

Jag är fri 2010

2009 var ett konstigt och ganska händelserikt år. Det har vart depressioner och ångest samtidigt som glädjen och lyckan var större än någonsin. En sista termin i skolan, ett första halvår som "självständig". Studenten, då allt "vanligt" tog slut och där lycka och gråt var sammanbundna i ett.. En sommar med festivaler, trägårn och underbara vänner. En obeskrivlig resa till det svartaste Afrika där jag hittade mig själv och insåg vilken bubbla jag levt i hemma i Sverige. Hemma igen, en period med panik, beslutsångest, saknad och förvirring. Vänner flyttar långt bort och man inser att inget kommer bli som förut. Jag ville bort från Sverige, jag hatade kylan, musiken blev min allra bästa vän då ingenting hände i vardagen. Ständiga sms fick mig att hoppas att något skulle hända tillslut, men insåg sedan att det aldrig kommer hända. Anmälde mig som au pair på impuls, fick familj i Washington DC, ångrade mig, ville flytta till London, ville till Spanien, insåg att jag inte alls ville det.. planerade resa till tyskland, åkte dit, hade nästan lika roligt som i Ghana, insåg att jag fått en vän för livet. Kom hem och samma ångest infann sig som efter Afrika, framtiden skrämmer mig..Jag vill till Thailand och backpacka samtidigt som jag vill till USA och hälsa på Amanda, jag inser att jag inte kan göra båda två och struntar i Thailand... Det blev nyår, det blev 2010

2010 är de första året som jag verkligen inte har någon aning vad som kommer hända..Det jag vet, är att jag är fri att göra precis det jag vill göra, och jag måste säga att den känslan är bättre än någonting annat! 

Ännu ett år i bagaget..

Sofistikerad Emelie?

Sofistikerad Tina?

Det blev party 

Cluedo

D.A.N.C.E

Hahaha så mycket blev det för en lugn kväll.. vi var inte det minsta alkoholpåverkade...?

Nyår blev helt klart lyckad! Jag har även världens bäste nyårslöfte, men det kommer jag icke berätta om, för jag vill inte riskera att det misslyckas!