Skäms ta mig faan!

Jag halkade in på ett bananskal på skolan och hade inga förväntningar mer än några få vikarietimmar i veckan. Först blir jag insatt som resurs i en femma där jag var i fyra veckor. Efter det, då jag återigen hade förväntningar att gå tillbaka till viktimmar blev jag förfrågad att jobba som resurs i en första klass, för en elev med flyktingbakgrund. Utan särskilt mycket information eller tankar på vad jag egentligen skulle göra började jag veckan efter. Jobbet var definitivt mer annorlunda än vad jag hade tänkt mig, inte nödvändigtvis sämre än det förra, men definitivt mer krävande, speciellt psykiskt. Under tiden jag jobbat tillsammans med denna pojken har jag lärt mig nått otroligt mycket, både om mig själv, mina gränser och hur mycket man inte ser förrän man faktiskt blir indragen i det själv. Jag har upplevt och sett saker som jag aldrig trodde hände i verkligheten, eller i alla fall inte ville tro på. Sådant som man läser i böcker eller ser på amerikanska trailerpark filmer. Jag har aldrig tidigare blivit så berörd av någon, eller någonting som jag blivit under tiden jag har jobbat som resurs åt den här pojken. Sorg, maktlöshet, glädje och hopp på samma gång. Jag tror jag faktiskt att jag ärligt kan säga att jag som människa har förändrats en del efter denna tiden och jag tror att erfarenheten jag fått är väldigt värdefull för framtiden. Jag önskar så att jag kunde få berätta allt.. allt jobbigt och allt konstigt. Jag vet inte om jag skrivit för mycket som det redan är.

Troubled kids eller problembarn som man så fint säger på svenska, är några man snackar skit om som vuxen eller ungdom. "den där killen som bråkar hela jävla tiden, han gör det för att han tror han är cool, eller för att han är respektlös mot våra lagar och regler (i vissa fall respektlös mot sverige) och bara vill reta upp människor". När det gäller flyktingbarn eller utlänningar så hör man oftast fraser som "jävla blatte, sluta bråka eller åk hem" eller "I svenska fängelset är 90 % blattar, skicka hem dom istället för att låta dom förstöra vårt samhälle".  Skäms ta mig faan på er som någon gång använt någon av fraserna åvan. Läs på eller håll käften! Jag blir så sjukt förbannad på människor som sitter och tror att dom är så himla perfekta och klankar ner på alla andra. Det finns en anledning till att folk är våldsamma, oftast med grund att man själv blivit utsatt för våld tidigare, det är ingen ursäkt men tro fan inte det blir bättre av att sitta och klaga på dom. Människorna behöver ju hjälp, det är ju uppenbart! och dom lär ju absolut inte få någon hjälp om dom blir utslängda här ifrån. Men juste, jag glömde ju den egoistiska sidan av alltihop. Folk bryr sig inte vad som händer när personerna är borta så länge man slipper se dom själv. Jo men skicka hem flyktingarna till sitt hemland där dom är förföljda och riskerar tortyr eller död, gör det så vi slipper se dom. Hör ni hur jävla sjukt det låter eller? 


Jag har jobbat som resurs för pojken i några månader nu, han visar stora tendenser till våld och det beror varken på respektlöshet eller bevisan av coolhet. Pojken har upplevt saker ingen av oss kan förstå om vi inte vart med om det själva, han har stora svårigheter med allt och det ända sättet för honom att få ut allt han bär på är att slåss! Han behöver hjälp, inget annat!