Planen är att åka till USA i april, först New York där jag bor hos en bekant mitt på Manhattan! Sedan drar jag vidare till cincinatti där jag bor hos Amanda. Efter det blir det San Francisco där Olivia befinner sig och även där har jag boende :) Skulle jätte gärna vilja åka till L.A också, men det är väl inte jätte långt från San Francisco så det borde ju gå att ordna.. Känns lite konstigt att bara åka iväg sådär utan att egentligen ha något som helst planerat att göra, men i och för sig så kanske det är lite av charmen att åka helt oplanerat..
Jag hade tidigare tänkt att åka som au pair, men la ner dessa planer när jag märkte att jag faktiskt inte vill ha en vardag i USA. Jag vill inte åka till ett främmande land för att skaffa mig ett liv för ett år, utan jag vill åka till länder för att vara fri och göra precis det jag känner för att göra. Kanske när jag blir äldre och har vart "fri" ett tag så kan au pair vara ett ganska bra sätt att spendera ett år, men inte nu.
Många säger att man inte ska planera framtiden, att man ska leva i nuet och ta det som det kommer.. dom som säger så måste ha en ganska intressant och givande vardag! Min vardag är oerhört tråkig och stillsam och skulle jag inte planera min framtid skulle jag bli galen. Jag menar hur skall man kunna ta dagen som den kommer när det aldrig händer någonting? Jag tror även att dom som säger att man ska ta dagen som den kommer är ganska lata, det är som en bortförklaring för att man inte vill ta tag i någonting och kanske inte heller vågar ta tag i någonting. Visst är det skrämmande att bestämma sig för en sak som man senare kanske kommer ångra men å andra sidan, vad är det värsta som kan hända om man ångrar sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar