Varje gång man hämtar posten hoppas man på att något roligt brev skall komma, ett brev där mitt namn och adress står med handskriven stil och där kuvertet endast är vitt, utan några swedbank eller if märken på. Men varje dag är den samma, 75% av posten man får består av värdelös reklam och de återstående 25% är endast räkningar och tråkiga kallelser till tandläkarn eller nått. Idag har det varit en oerhört seg dag och jag har känt mig trött, hängig och allmänt depp. Ja, det har vart en sån där grå dag, som man kan ha ibland.. men så kommer mamma hem med posten i handen, och vad finns inte i den högen om inte ett vitt kuvert med mitt namn och adress skrivet för hand. Jag hade absolut ingen aning vem det kunde vara i från, men en glimpt av hopp tändes i mig, att kanske så är det inte någon räkning eller kallelse, kanske är det från någon kompis eller liknande som helt spontant skrivit ett brev till mig. Jag öppnar brevet och det ända jag från början ser är en ända mening, skrivit liten liten text, "jag vill träffa dig." Sen vänder jag på brevet och ser en blomma målad i bläck, väldigt lik sånna blommor som jag brukar kladda på papper.. det är min blomma! Inget annat finns i brevet, ingen avsändare, ingenting.. men så fort jag insåg att det va min blomma, förstod jag vem det var som skrivit brevet och genast blev min dag och kväll så mycket bättre! Nu ska jag sätta mig och skriva ett brev tillbaka och be om ursäkt för hur dum jag varit som låtit det gå så lång tid utan att höra av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar